"Men han sade till dem " Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom" (Mark.16:6)

Möte med den Uppståndne

Påskens stora händelser har allt annat än varit som vanligt i år. Världen över och från land till land så har människor påverkats igenom Corona virusets påtaglighet. Men trots att församlingar och kyrkor inte kunnat fira Jesu död och uppståndelse tillsammans på Gudstjänster som vanligt så betyder det inte att Påskens Budskap och innehåll försvunnit för det. En pastor nämnde vid sin predikan att han stod inför en tom kyrka och predikade men att Guds rike inte bestod i någon byggnad eller plats utan i varje kristens hjärta och hem.

Ordet och löftena står kvar som Bibeln har utlovat oavsett om den här världen skulle mörkna och vi får vandra i en dödsskuggans dal eller att allt skulle raseras totalt!

Kristus är verkligen Uppstånden och det var med honom som de två vandrarna som var påväg mot Emmaus fick möta utan att veta om det under Annandagen. Deras hjärtan och ögon var tillstängda förrän de fick se Jesus uppenbarelse och rätta jag genom att vara delaktiga i måltiden de delade - hans kropp, lidande och försoningblod offrat för dem och den Helige Andes uppenbarelse för deras hjärtan.

Genom påskens händelser så möter vi en del personer som man inte alltid lagt märke till. Förutom rövarna på korset på varsin sida om Jesus  så har vi den romerska soldaten som fick möta Korsets budskap och honom som tog skulden och straffet på sig. Han såg att mannen från Nasaret som de hängt upp på korset inte annat var den han hade berättat under tre års tid då han levde. Officeren mötte Jesus och fick nog genom att se hans härlighet trots allt elände död så ärade han Gud och sa: Den mannen var verkligen rättfärdig! Han mötte Guds rättfärdighet utan tvekan där och då vid foten av korset på Golgata.

Josef från Arimatera var någon som väntade på Guds rike och fick godkännande av Pilatus att ta hand om Jesu kropp utan att romarna skulle ha krossat hans ben eller begravt honom bland de andra som hade blivit avrättade. Det som hade berättats om i Gamla testamentets Jesaja och i 21 psaltarpsalmen om Jesu lidande hade gått i uppfyllelse.

Efter lidandet så fick Jesu kropp omhändertas och begravas. Det som ingen annan människa kunde göra och skulle kunna genomföra gjorde Jesus för oss alla. Han tog alla bördor, sjukdomar och synder på oss och fullbordade verket på Korset för att sedan uppstå!

Kvinnorna som rusade till graven efter att Jesu kropp begravdes där fick nog en chock. Trots det hade de blommor för att pryda graven och sörja deras Mästare som var död - de inte tagit till sig löftena och ordet som Jesus hade berättat för dem då han levde.

På den här tiden så var kvinnors verklighetsskilldringar inte alls högt lagda i kurs. Vilket vi även får se i evangelietexterna då övriga lärjungar måste gå ut själva till graven för att bevittna verkligheten. De sökte den döde Jesus men han var uppstånden!

Från lidande till seger - från Mörker till Hopp om evigt liv så får vi äga Jesus i våra hjärtan och stå stadiga på klippan och som håller igenom alla motgångar och vad som än händer runtomkring oss!

En slagen och skadad värld vi lever i spåret av sjukdom och enorma konsekvenser som har påverka vår tid och liv som vi lever i just nu. Omställningar och nya tankebanor har fått oss att flytta fokus och ta tid i eftertänksamhet. Människor har förlorat liv och verksamheter, de har förlorat nära och kära. Men mitt i stormen och allt detta har vi något så mycket större. Att få bli kallade hans barn till efterföljd och tro på honom är en nåd som räcker var dag. Tacksamhet och glädje för fylla våra hjärtan och det får vi dela med oss till våra medmänniskor. För många är fyllda av oro och vet inte vart de ska ta sin tillflykt när allt som de hade försvunnit eller blivit berövat av. Då kan vi lyfta blicken och visa på vem vi har mött och tror på!

Så du som läser det här, ha förtröstan får vi får liksom alla som mötte Jesus efter hans uppståndelse och när han visade på vad han genomled och vad hans död och uppståndelse verkligen kostade honom - Allt. Döden och djävulen kunde inte hålla Kungarnas kung utan han bröt sönder bojorna och slog sönder helvetes portar för att sedan fullborda och slutföra sitt uppdrag. För Jesus älskade oss så mycket, glöm inte det!

Därför får du och jag ta emot det budskapet om frälsning och nåd till våra hjärtan. Jesus är sannerligen uppstånden och sitter på Guds högra sida. Låt oss lovsjunga och upphöja hans Namn och vad han har fått göra för oss, får vi dela med oss av! Den eviga segern är vunnen och vi får leva varje dag i påskens fantastiska och otroliga nyheter att Jesus lever, därför får vi leva och gå i hans efterföljd.

Har du fått möta den Uppståndne Jesus, om inte så gör det?

Det finns kraft i bedjande händer och Herren hör och möter dig när du söker honom av hela ditt hjärta, och av all din kraft och ditt förstånd...

Han känner dig bättre än vad du vet om och ditt namn är skrivet i sår. Du är högt älskad och dyrbar i hans ögon!

Gud välsigne dig!

Ett levande Hopp

När bomberna och stridslarmen hördes i Syrien och mellanöstern för över fem år sedan så kändes det som att världen blev än mörkare. Inbördeskriget var ett faktum och en realitet. Städer raserades, tusentals människor fick ta till flykten och lämna allt. Hoppet hade försvunnit bakom krigsdammet och molnen. Den kristna historiska kyrkan stod under attack från islamistiska krafter som hade ett syfte - att utplåna de kristna till vilket pris som helst. 

Kyrkor, kristna, städer etc fick betala ett högt pris när förföljelsen eskalerade och ökade. Men mitt i det mörka och när kyrkan kändes så sargad och slaktad trodde omvärlden att hoppet över mellanöstern var ute. Kyrkklockorna tystnade allt mer i de områden där de ständigt hade ljudit över nejderna. Hade ondskan och djävulen besegrat de kristna och uppnått sitt syfte? Till en viss del så är svaret ja till den frågan. Mycket hade gått förlorat i krigets gång. Trots det så fanns Hopp kvar. Jesus hade inte övergett sitt folk oavsett hur livet och vardagen än hade blivit för alla dessa människor. 

Gripande berättelser ifrån fronten och krigszonen har blivit allt mer levande och viktiga för mig. Bakom varje siffra och statistisk över förföljelsen av de kristna finns det en människa eller familjs historia. En livsberättelse som har fått lida mycket men även ingett mycket hopp och tröst över att vi tror på en Gud som är mäktig och som älskar oss människor. Det är något som vi inte får glömma. Alla löften i Bibeln har han gett oss som ett bevis på att han inte sviker eller glömmer oss. VI får lyfta vår blick och se vad han är och vem han är. Den lidande och förföljda kyrkan har varit en stor hjärtefråga för mig igenom åren och jag har känt ett kall att fortsätta vidare med det arbetet. När tiden och Gud visar vägen för den riktningen så är jag villi att gå den vägen...

Gud välsigne dig! 

"Ingen är helig som Herren, för ingen finns utom dig. Ingen klippa är som vår Gud" (1 sam. 2:2)

Bönen - Ett vapen mitt i striden

Tänk dig ett förhållande där man och hustru knappt pratar med varann i en relation. Det skulle då vara dåligt ställt mellan dem, utan att överdriva. Bibeln beskriver hur vi är brud till Jesus. Där han själv har friköpt oss från vårt slaveri under synden. I Jesaja står det att det är våra synder som skiljer oss från Gud. Men hör du tyngda själ. Det Jesus har gjort för oss -öppnat  en ny och levande väg till fadern. Genom sitt dyra försoningsblod. Fött oss på nytt och gett ett levande hopp som inte kan förstöras. Vägen till Gud är helt öppen genom att han tog bort det som skilde oss från honom, i sin stora kärlek till oss människor. Därav har vi fått bönen som ett viktigt vapen i livet att använda under striden och livets alla situationer.

När vi ber i Jesu namn efter Guds vilja så hör han oss. 

"Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid" (Hebr.‬ ‭4:16) Jesus hade ett väldigt rikt böneliv när han vandrade på jorden. Han drog sig ständigt till ensliga platser där han kunde vara ensam med sin fader. Han behövde dessa stunder i sitt liv, och om Jesus behövde det, hur mycket mer behöver inte vi det då? Jesus uppmanar oss också att göra detsamma "När du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig" (‭Matt‬ ‭6:6)‬ Paulus uppmanar oss också att "be oavbrutet". Att gå till ens kammare eller rum är nödvändigtvis inte en specifik plats i hemmet, men Jesus uppmanar oss att hitta platser där vi kan umgås med Herren i det fördolda. Det kan vara ett rum, en promenadstig, skogen, sängen eller vardagsrummet. Det viktiga är att vi hittar något ställe där vi kan be till Gud och umgås med honom. Och att "be oavbrutet" betyder inte att vi ständigt böjer våra huvuden i bön, utan att vi i vårt hjärtas kammare alltid är inriktade på Herren Jesus. Idag är det så mycket som vill förorena våra tankar och det är så mycket intryck som vi alltid ser och hör och jag tror att särskilt vi i vår tid behöver dessa stunder i stillhet med vår Fader. Har du en "kammare" där du kan be till Gud och läsa hans ord?

Att be är något vi också bör göra tillsammans med våra trossyskon. Kollar vi i Apostlagärningarna så ser vi hur församlingen ständigt ropade till Gud och bad i en och samma ande. "Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje (Ap. ‭2:46‬) Innan Den Helige Ande utgöts på pingstdagen så hade de varit samlade i tio dagar under bön och åkallan. När de fick utstå förföljelse för Jesu namns skull, så samlades de för att be i övre rummet. Innan Paulus skiljdes från de kristna för att lida martyrdöden i rom, så samlades de på stranden och böjde knä och bad tillsammans. Jag tror att det finns så mycket att ta efter i detta av våra förfäder och genom Bibelns personer. 

Det är något mäktigt som sker när Kristna samlas för att be. 

Det får satan själv att bäva när vi ber i Jesu namn, för han vet att han inte rår på det namnet. "Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen (Matt‬ ‭18:19‬) att vi skulle få samma iver idag att slänga oss på Guds nådiga löften. Att vi i tro skulle ta vara på och tillämpa Guds ord i våra liv än idag. 

Gud, väck i oss en iver att söka dig i bön och sökande i vårt vardagliga liv men också tillsammans med din församling!

"Det finns kraft uti bedjande händer, fastän händer är svaga och små. När mot allmaktens Gud du dem vänder han har lovat att svar du skall få"